Kyrkan Santa María La Antigua i Valladolid, Spanien, tycktes vid första anblick vara en byggnad från 1100-talet, men historien är mer komplex. Under den nuvarande strukturen har man upptäckt fundament som dateras till ett romerskt hypocaust-system. Enligt vissa spekulationer var det greve Pedro Ansúrez som grundade kyrkan 1095, men bevisen tyder på att den ursprungliga byggnaden har försvunnit helt. De äldsta kvarvarande delarna av dagens tempel kan spåras till sent 1200-tal.
Den norra galerian och tornet, uppförda i romansk stil, byggdes under sent 1200-tal. Skeppen och korområdet byggdes om i gotisk stil under ungefär samma århundrade, i stil med Burgos katedral. Kyrkan har tre sidoskepp med tre polygonala absider och ett tvärskepp, och långhuset samt sidoskeppen har valv i kryssvalvskonstruktion. Under mitten av 1500-talet genomgick byggnaden omfattande reparationer av arkitekten Rodrigo Gil de Hontañón, som lade till kraftigare strävpelare och ytterligare öppningar för att stödja upp den vittrande strukturen.
Huvudaltaret, som skapades av Juan de Juni under denna period, finns nu i Valladolids katedral. Under 1600- och 1700-talen började man anordna barockaltaren, vilket dolde den ursprungliga gotiska designen. I början av 1900-talet utfördes en omfattande restaurering och renovering för att blotta det romanskt-gotiska utseendet, i enlighet med principerna för den franske arkitekten Eugène Emmanuel Viollet-le-Duc.
Källor: Wikipedia, OpenStreetMap, Wikidata, Wikimedia Commons
Skriven av Nicolo Ciampini
Diskutera detta med författaren och andra
Inga kommentarer än. Bli först med att starta samtalet.