Den forntida väktaren av Montaa de Segre: Sant Esteve de Peracolls

Sant Esteve de Peracolls är en kyrka på sluttningarna av serra de Comiols som administrativt tillhör Artesa de Segre, men som geografiskt hör till Baronia de Rialb. Kyrkan har ett enda skepp med ett tunnvalv i halv understood profil, förstärkt av två torvalv och avslutad i öster med en halvcirkelformad apsis som är öppen via en apsbåge. Toponymet 'Speluncella' har bevarats som namnet på en närliggande gård i formen 'Espuellà'.

Spår av troglodytiska boplatser finns i närheten av Sant Esteve de Peracolls. Sant Esteve de Peracolls var under en tid underställd klostret Santa Cecília d'Elins, initialt via Sant Cristòfol de Salinoves. Sant Esteve de Peracolls var en av de fastigheter som Sant Cristòfol tilldelades år 949, enligt konsekrationsakten. Kyrkan dokumenteras även i konsekrationsakten för Santa Cecília d'Elins år 1080. I detta dokument nämns Sant Esteve de 'Speluncella', vilket endast kan vara Sant Esteve de Peracolls.

I den östra delen av skeppet är väggarna indelade av två bågformade strukturer. I den centrala delen av norrväggen finns ytterligare en bågformad struktur, centrerad och med en större diameter. I söderväggen finns en dörr med en halvcirkelformad båge. Bredvid dörren finns en nisch uthuggen i väggen med en triangulär övre del bildad av två stenplattor. På norr- och västräväggarna finns andra små, kvadratiska nischer. På västräväggen finns ett korsformat fönster.

I den västra delen av söderväggen finns ett enkelöppningsfönster, och i bågarna i de östra sektionerna finns symmetriskt placerade dubbelöppningsfönster. I mitten av apsisen finns ett dubbelöppningsfönster där bågarnas korda är förstärkt med en list av platta stenar. Ovanför den västra fasaden finns rester av ett klocktorn med fyra öppningar i ett plan, med ett halvcirkelformigt fönster på varje fasad.

Fasaderna saknar dekorationer, med undantag för apsisfasaden där det finns en utsmyckning med lombardiska motiv, bestående av arkivolter under takåsen i serier om två mellan strävpelarna.

Källor: Wikipedia, OpenStreetMap, Wikidata, Wikimedia Commons