I Catanias historiska hjärta vilar mysteriet om Pozzo di Gammazita, uthugget i lavan efter ett utbrott på Etna under 1600-talet. Denna konstgjorda brunn blev ett vittnesmål för en mängd europeiska tänkare som genomförde sin Grand Tour. Bland annat förevigade Patrick Brydone, Richard de Saint-Non, Jean Houël och Dominique Vivant Denon denna märkliga brunn, där en av skildringarna till och med antyder att det fanns invånare i dess djup - ett perspektiv som får historieintresserade att skaka på huvudet.
Chartier Didier kallade en gång ut den för ett av stadens märkligaste landmärken och jämförde dess vatten med Aretusas friska och mjuka källa. Men vad hände med denna brunn under den angelsCOSka tiden på Sicilien mitt i mystiken och intrigen under Guerra del Vespro? Många anser att legenden om Gammazita, en hjärtskärande berättelse från Catania, återger brunnens dunkla förflutna. Rostfläckerna på väggarna som klamrar sig fast vid dess fasad sägs vara de kvarvarande spåren efter den tragiska hjältinnans död.
Området kring brunnen var ett kommersiellt centrum för Judeca Suttana, det södra judiska kvarteret, som sjuder av garverier och slakterier som blomstrade tack vare de många källorna, möjligtvis från floden Amenano som flyter under Catanias dolda gator och här kallas Judicello. Resterna av antika fabriker, Muro rotto, antyder områdets roll under romartiden, då storskaliga offentliga strukturer var vardagsmat. Under den obetydliga utsidan döljer sig dock en berättelse indränkt i gåtor, sorg och flyktigt mysterium.
Källor: Wikipedia, OpenStreetMap, Wikidata, Wikimedia Commons
Skriven av Nicolo Ciampini
Diskutera detta med författaren och andra
Inga kommentarer än. Bli först med att starta samtalet.