Lockheed Constellation, som som ofta kallades "Connie", var ett propellerdriven flygplan med fyra Wright R-3350-motorer som dominerade himlen mellan 1943 och 1958. Totalt byggdes 856 exemplar i flera olika versioner, alla lättigenomstämplade av sin karakteristiska tredelade stjärtfinne och en flygkropp formad som en delfin. Constellation användes både som passagerarflygplan och som militärt transportflygplan av USA, bland annat under luftbron till Berlin, och tjänade som presidentflygplan för Dwight D. Eisenhower.
Design och utveckling
Initiala designstudier
Sedan 1937 arbetade Lockheed på L-044 Excalibur, ett fyrmotorigt passagerarflygplan med tryckkabin. År 1939 efterfrågade flygbolaget Trans World Airlines (TWA), på initiativ av sin huvudsakliga aktieägare Howard Hughes, studien av ett interkontinentalt passagerarflygplan för 40 personer med en räckvidd på 3 500 miles (5 630 km) - vilket var långt över specifikationerna för Excalibur-projektet. TWA:s krav ledde till konstruktionen av L-049 Constellation, designat av Lockheed-ingenjörer såsom Kelly Johnson och Hall Hibbard. Willis Hawkins, en annan Lockheed-ingenjör, hävdade att Excalibur-programmet endast var en täckmantel för Constellation.
Källor: Wikipedia, OpenStreetMap, Wikidata, Wikimedia Commons
Skriven av Nicolo Ciampini
Diskutera detta med författaren och andra
Inga kommentarer än. Bli först med att starta samtalet.