Tragedin i Šiauliai-ghettoet

Šiauliai var den näst största staden i Litauen före kriget, och det judiska samhället utgjorde en fjärdedel av stadens befolkning. År 1939 var deras antal 5 360 personer. Stadens vice borgmästare var jude. Judar arbetade inom skofabriken, metallurgin och den kemiska industrin; bland dem fanns många anställda och hantverkare. Staden hade flera judiska skolor, en förskola, 15 synagogor, en jeshiva och 2 judiska bibliotek.

Efter att Litauen annekterades av Sovjetunionen 1940 likviderades alla judiska kommunala organisationer, med undantag för skolor med undervisning på jiddisch. I juni 1941 deporterades flera hundra judar till avlägsna områden i Sibirien och Centralasien.

Sovjetiska tjänstemän flydde staden redan den 23 juni 1941, dagen efter att den tyska invasionen påbörjades. Šiauliai ockuperades av Wehrmacht-enheter den 26 juni 1941. Cirka tusen judar lämnade staden med den tillbakadragande Röda armén. Efter det var antalet judar i staden 6 500, ökat av flyktingar från Polen och judar från närliggande bosättningar.

Omedelbart efter att staden ockuperats av tyskarna började medlemmar av Litauisk aktivfront (LAF) förfölja judar. De plundrade deras egendom och våldtog mot kvinnor, tvingade dem att städa toaletter för hand och sopa gator med tandborstar. De misshandlade och dödade judar både individuellt och i grupper.

Från den 28 till 30 juni genomförde nazisterna massarresteringar av judiske män, inklusive 20 av de mest framstående judiska ledarna i stadens samfund. De första offren var rabbinerna Bakšt och Nahumovsky. Under de första två veckorna av ockupationen sköt tyskare och litauer 1 000–1 200 judar. Den 11 juli påbörjade medlemmar av LAF massransokningar i judiska hem för att konfiskera guld, smycken och pengar. Samtidigt arresterades judar och tvingades packa sina mest värdefulla föremål, inklusive kläder, och bära dem till polisstationen. Tyskarna avväpnade LAF-aktivister och lät judarna återvända hem efter att de mest värdefulla föremålen tagits.

Getton etablerades från den 25 juli till den 31 augusti. Getton var uppdelat i två delar – en kallades ”Kaukasien-getton” (2 950 fångar) och den andra ”Trakų” (3 000 fångar). De låg bredvid varandra men hade olika ingångar. Från den 27 till 29 augusti 1941 hämtades äldre och sjuka personer från Trakų-getton; alla dessa mördades senare. Från september till december 1941 flyttade flera tusen fler judar till getton från omgivningen i Šiauliai, där den återstående judiska befolkningen utplånades. Under denna period mördades 1 750 judar från Šiauliai. Efter det, fram till september 1943, utfördes inga massextermineringsaktioner.

Perioden av relativt lugn användes av judarna för att organisera livet i getton. Bland annat fungerade två skolor, ungdomsorganisationer samt politiska celler – Beitar och kommunister. I maj 1943 genomfördes en folkräkning. Enligt denna fanns 4 665 personer i getton, varav 2 438 i ”Kaukasien-getton” och 2 227 i ”Trakų”.

Från september 1943 förvandlades getton till ett koncentrationsläger. Den 5 november 1943 hämtade tyskarna alla barn från getton - från spädbarn till 12-åringar, totalt 574 barn, samt 191 äldre personer, 26 personer med funktionsnedsättning och 4 kvinnor. Alla av dem mördades.

Sekreteraren för gettots Judenrat, Eliezer Yerushalmi, skrev i sin dagbok: "Överallt de kunde gömma sig, sökte de efter barn, och om de hittade dem, drog de ut dem, nakna och barfota, till torget. Där lyfte de barnen i håret och i händerna och kastade in dem i lastbilar. De jagade efter småbarn som av misstag befann sig på gatorna eller i bakgårdarna, sköt mot dem och fångade in dem. De sanne lynniga föräldrarna sprang efter barnen, gråtande och bönande, men de blev nedslagna och bortkörda."

Den 8 juli 1944 meddelade Šiauliai-kommandanten till judarna att getton skulle stängas. Efter det deporterades alla återstående judar i getton av nazisterna till koncentrationslägret Stutthof nära Danzig, där de flesta fångarna mördades. Cirka 500 judar från Šiauliai var i livet vid tiden för lägret befriades.

Efter kriget hittades en plats för massavrättningar av gettofångar 12 kilometer från staden, i skogen nära bosättningen Kužiai, och sedan en annan 6 kilometer från den första. Med hjälp av lokala myndigheter reste överlevande fångar upp minnesmärken över offren 1959. Cirka 8 000 offer för skjutningar är begravda i massgravar, inklusive 125 judar från Linkuva, mördade i denna skog under sommaren 1941, samt ryska och litauiska kommunister.

År 2012 tilldelade Yad Vashem titeln Rättfärdig bland nationerna till Edvardas Levinskas och hans fru Tereza, som räddade judar som flydde från Šiauliai-ghetto under kriget.

Källor:

https://ru.wikipedia.org/wiki/Šiauliai_Ghetto

http://ldn-knigi.narod.ru/ANGLKNIG/Kuziai-narod.htm

https://victims.rusarchives.ru/25-12-1945-protokol-doprosa-svidetelya-volpertene-o-shaulyayskom-getto-i-konclagere-v-shtutgofe