I slutet av juni 1941 etablerades ett tyskt ledningshuvudkvarter i Vilkija, lett av SS-obersturmführer Missenbaum. En grupp med vita armbindaler bildades omedelbart. Den leddes av domstolsådomlare Stasis Gudavičius. Den 7-8 juli 1941, enligt Missenbaums order, arresterade gruppen med vita armbindaler omkring 150-200 judiska män. De flesta av de tillgripna fördes till Kaunas, och 21 judar skjutes nära Vilkija, i närheten av byn Jagminiskes.
I august 1941 blev Vilkija ett av de viktigaste centren för koncentration av judar i Kaunas-regionen. Judar från andra distrikt flyttades till Vilkijas ghetto. "I Pakarklė-skogen i Jaučakiai (2 kilometer från Vilkija) genomfördes två massavrättningar av judar. Den första var en organiserad massmordaktion den 28 augusti 1941, under vilken 402 judar sköts, varav 76 män, 192 kvinnor och 134 barn. Det andra massmordet ägde rum i slutet av september 1941. Den 28 augusti 1941 samlade Stasis Gudavičius medlemmar från sin enhet (en enhet under kommando av den tyska ledningsposten i Vilkija) och sa till dem att de måste transportera judarna till Pakarklė-skogen i byn Jaučakiai, där gropar hade grävts. Där skulle en beväpnad enhet från Kaunas skjuta judarna. Två lastbilar anlände snabbt från Kaunas med omkring 25-30 - enligt andra uppgifter omkring 40 - tjänstemän från den 3:e enheten i 1:a bataljonen (befrowad av major Kazys Šimkus), under ledning av löjtnant Juozas Barzda och löjtnant Bronius Norkus. Underoffizieren var Zigmas Arlauskas. När de anlände var 2-3 tyska officerare och flera tyska soldater redan på plats. Medlemmar från ledningsposten i Vilkija och polisen vaktade judarna som hölls i Vilkijas synagog. Tillsammans med bataljonsstridarna ledde de omkring 400 judiska män, kvinnor och barn ut ur synagogan och marscherade dem till platsen för massmordet. En del tjänstemän från Vilkija-enheten omringade och vaktade platsen, medan andra förde judarna i grupper till kanten av gropen och tvingade dem att ställa upp. Norkus gav order till alla soldater i den 3:e enheten att skjuta judarna. Soldater från Vilkija-enheten kastade de döda i gropen."
En morgon i slutet av september 1941 anlände omkring 20 tjänstemän från den 3:e enheten i den 1:a bataljonen samt 3-4 tyska officerare till Vilkijas synagoga, där judar hölls fångna. Innan de anlände hade medlemmar av Vilkijas kommandoposten under ledning av S. Gudavičius redan samlats. Chefen för Vilkijas säkerhetstjänst, Mikelionis, var också närvarande. Medlemmar av "Vilkija"-enheten och tjänstemän från den 1:a bataljonen började leda ut kvinnor och barn ur synagogen enligt de listade namnen. De tvingade dem att ställa upp i rader om sex. De förde judarna till platsen för massmordet, där en grop hade förberedits. Gudavičius, Mikelionis och de tyska officerarna anlände till platsen med bil. De beordrade bataljonsoldater och några medlemmar av "Vilkija"-enheten att närma sig kanten av gropen, medan de övriga styrkorna vakade över judarna. Judarna beordrades att klä av sig och överlämna alla värdeföremål. Sedan leddes de i grupper till avrättningsplatsen. Gudavičius, Mikelionis och de tyska officerarna gav order om att öppna eld mot bataljonsmännen och medlemmarna i "Vilkija"-enheten. De dödade judarna från klockan 08:30 till 13:00.
Den 4 december 1945, enligt information i dokumenten tillhörande ordföranden för Vilkijas exekutskommitté, Skaudis, och hans biträdare Armanis och Beržanskas, hittades upp till 800 mördade offer i en masuggrava i Pakarklė-skogen i byn Jaučakiai. År 1958 flyttades resterna av sovjetiska aktivister, kommunister, judar och andra från distrikten Veliuonai, Seredžius och Čekiškė, som mördades mellan 1941 och 1945, till masuggravan i Pakarklė-skogen i Jaučakiai. Resterna av omkring 3 500 personer begravdes i den gemensamma graven.
Källor:
Skriven av Jermaine
Diskutera detta med författaren och andra
Inga kommentarer än. Bli först med att starta samtalet.