Slaget vid Sagrajas (23 oktober 1086), även kallat Zalaca eller Zallaqah (arabiska: معركة الزلاقة, translittererat: Maʿrakat az-Zallāqah), var en konflikt som utkämpades 1086 mellan den almoravidiska armén, under ledning av deras kung Yusuf ibn Tashfin, och styrkorna från kung Alfonso VI av Kastilien. Almoraviderna åkallades till strid av taifas, muslimska furstendömen i al-Andalus som ofta stred mot varandra men som enades mot de expanderande kristna rikena i norr.
Utöver de almoravidiska styrkorna stärkte taifas den muslimska sidan, vilket vände striden till deras fördel. Slagfältet blev känt som az-Zallaqah (vilket betyder "halt mark") på grund av det enorma blodbadet som gjorde terrängen farlig och gav upphov till dess namn på arabiska. Under 1100-talet styrdes al-Andalus, den västra delen av den iberiska halvön, av en serie självständiga muslimska stater, kända som taifa-kungadömen. Al-Mamun ibn Dhul-Nun härskade över Toledo och allierade sig med de kristna härskarna mot taifa-riket i Zaragoza.
Slutligen avslutades slaget vid Sagrajas med en seger för almoraviderna, och deras triumf stärkte deras imperium avsevärt.
Källor: Wikipedia, OpenStreetMap, Wikidata, Wikimedia Commons
Skriven av Nik Frost
Diskutera detta med författaren och andra
Inga kommentarer än. Bli först med att starta samtalet.