Slaget vid Kap Finisterre: Ett förebud om den kommande faran

Den 22 juli 1805 kom de motstående flottorna till syne utanför kusten av Galicien i Spanien. De allierade styrkorna under Villeneuve och Gravina hade Seglat mot Västindien, men blev avskurna av Calders brittiska flotta vid Finisterre. I det efterföljande slaget mötte den brittiska flottan på 15 linjeskepp och 2 frigatter, under befäl av amiral Robert Calder, den kombinerade fransk-spanska flottan på 20 linjeskepp och 7 frigatter, under befäl av viceamiral Pierre-Charles Villeneuve och den spanske amiralen Federico Gravina.

I stridens början blev Malta, under befäl av Sir Edward Buller, omringad av fem spanska skepp. Trots detta höll Malta sin position och besvärcade de spanska fartygen med sin kraftfulla bredsida. Det spanska 80-kanoniga San Rafael tvingades slutligen kapitulera vid cirka 20:00. Därefter tog Maltas båtar besittning över det spanska 74-kanoniga Firme. Calder gav signal om att avbryta striden vid 20:25, men vissa skepp fortsatte att fyra i ytterligare en timme i det falnande ljuset och det allmänna kaoset.

Vid gryningen den 23 juli befann sig flottorna 27 kilometer ifrån varandra. Calder var ovillig att attackera en gång till mot överlägsna odds den 23 juli, och var tvungen att skydda de skadade fartygen Windsor Castle och Malta med sina stora spanska priser. Calder övervägde möjligheten att de tidigare blockerade flottorna i Rochefort och Ferrol kunde ge sig ut till sjöss och sammanföras med Villaneuvres kombinerade flotta. Därmed avböjde han att attackera och styrde nordost med sina priser.

Källor: Wikipedia, OpenStreetMap, Wikidata, Wikimedia Commons