Förr i tiden ägde två vanliga killar, Marshall Jewell och James Niles, marken som idag utgör Laurel-Marshall Streets District i Hartford, Connecticut. Den här platsen var lika tråkig som en sorgesytt kostym - en enkel, gräsbevuxen åker. Sedan, i 1883, gick gamle Marshall Jewell sin sista resa, och då hände något märkligt. Efter Jewells bortgång svepte Queen Anne-stilens magi över Laurel och Marshall Streets. Längs dessa övergivna gator poppade enkla trähus upp som svampar efter regnet.
Distriktet söder om Niles Street och väster om Imlay Street reste sig som en fenomen ur askan, och det gjorde det vackert. Marshall Streets västra sida, den stackars styvpinnarna, fick ta smällen - många hus vittrade sönder, bara för att födas på nytt som moderna lägenhetskomplex. Det historiska distriktet, som en tät omfamning, omsluter byggnaderna på Laurel och Marshall Streets, inbäddade mellan Niles och Case Streets, samt radhusen på Imlay Street.
Källor: Wikipedia, OpenStreetMap, Wikidata, Wikimedia Commons
Skriven av Leroy
Diskutera detta med författaren och andra
Inga kommentarer än. Bli först med att starta samtalet.