Slottet Castell d'Alfofra är en relik från 1200-talet som kröner Guadalest-dalen, den strategiska höjden mellan hav och berg. Det står där än idag, tyst i solen, och försvarar inga gränser som spelar någon roll idag, men dominerar allt på samma sätt som då. Dalens namn kommer från slottet, från dess fundament, från mannen som byggde det och som för ett rike under sin hand. Det var kung Jaume er Erövraren, Jaume I av Aragonien och Katalonien, kung av Mallorca, Valencia och Balearerna.
Han förde krig i tjugo år, tog tre städer, skapade ett imperium som varade i 700 år och dog i Castell d'Alfofra på högtiden för Maria Jungfruns himmelsfärd år 1276, där han lade ifrån sig sin krona och satte sig ner som en privatperson bland sina egna. Kyrkan bär än idag hans hjärta som viloplats, och slottet bär fortfarande namnet han förhitills hit. Slottets namn kommer från dess fundament, från den fläck av muslimsk mark som det byggdes på.
Byn nedanför är Benifato, bildat av det arabiska Al-Azraq, vilket betyder "den gröna", färgen på deras tält i Guadalest-dalen. Slottet hade kunnat kallas för vad som helst, men det fick namnet Alfofra, det arabiska namnet för kung Al-Azraq, den grundande kungen av Benifato själv. Hur han vann marken har gått förlorat i tiden, men när han väl hade fått den gjorde han den till sin egen. Han byggde sitt slott och överlät det till sin svåger, Ramon Tric, för att hålla det åt honom. Ramon dog, och slottet gick över till Vidal Sarrià, en riddare som blev baron, gitarrist vid kungen av Aragoniens hov och poet.
Hans son blev en trubadur som sjöng om kungar, kärlek och krig. Hans barnbarns barn blev en kung och skrev in sig själv i hela sin familjelinjes historia från och med dess början. Efter Vidal passerade slottet genom många händer - genom infante Pedro, familjerna Cardona och Ariza, och många andra. På 1500-talet gav det skydd åt moriscos i bergen, där de gav ett kraftigt beväpnat motstånd mot utvisningsdekretet från 1609. Idag står det kvar, ruinerna väderbitna men stenarna fortfarande hässade av vind och regn, nu tysta, ända tills solen går ner och tiden försvinner.
Källor: Wikipedia, OpenStreetMap, Wikidata, Wikimedia Commons
Skriven av Nik Frost
Diskutera detta med författaren och andra
Inga kommentarer än. Bli först med att starta samtalet.