Kelso Abbey, en tidigare utpost i Cumbria, blev en del av Skottlands historia under David I:s ledство som skotsk prins. Klostret blomstrade som en både lokal och nationell maktfaktor inom politiken och tjänade som en tillflyktsort för kungar. Redan 1152 fann Greve av Northumbria, Henry, sin sista vila inom dess heliga murar. Under de skotska självständighetskrigen drabbades klostret dock av stora påfrestningar, och engelsmännen påflog ett dödligt sår 1544. Trots att kung Jakob II stupade 1460 i närheten av klostret, fortsatte klosterlivet i flera år till. Det återfick dock aldrig helt sin religiösa betydelse och mötte en stadig tillbakagång. Medan århundradena gick levde klostrets skotska arv vidare, och en liten grupp munkar förblev kvar fram till den skotska reformationen.
Källor: Wikipedia, OpenStreetMap, Wikidata, Wikimedia Commons
Skriven av Nicolo Ciampini
Diskutera detta med författaren och andra
Inga kommentarer än. Bli först med att starta samtalet.