Långt innan katedraler dominerade horisonten, byggde människorna på Sardinien under bronsåldern monument som än idag väcker förundran. Bland de främsta är jättetomben Sa Domu 'e S'Orcu, ett av öns bäst bevarade exempel på ett kollektivt gravmonument från omkring 1600–1300 f.Kr.
Dess namn, som betyder "Orogens hus" på sardiska, återspeglar de lokala legender som förr tillskrev dessa enorma stenstrukturer jättar. När man står framför den gracila halvcirkelformade förgården och den höga centrala stelen är det lätt att förstå hur sådana berättelser uppstod. Monumentet, byggt av massiva kalkstensblock som noggrant fogats samman utan murbruk, utformades som en gemenskapsgrav där generationer av en grupp människor fick vila.
Även om arkeologer kan förklara dess konstruktion förblir mycket av ritualerna som ägde rum här okända. Omgivningen förstärker atmosfären. Omgiven av medelhavsväxtlighet och med utsikt över landsbygden öster om Cagliari är platsen fridfull och sällan trång, vilket ger besökare en möjlighet att uppskatta Sardiniens förhistoriska arv utan distraktioner.
Det är en påminnelse om att långt innan de klassiska civilisationerna blomstrade över hela Medelhavet, hade Sardinien redan utvecklat en sofistikerad kultur kapabel att skapa monument som fortsätter att bestå mer än tre tusen år senare.
Skriven av Sardinian
Diskutera detta med författaren och andra
Inga kommentarer än. Bli först med att starta samtalet.