Femton sekler tillbaka, i en kyrka som fortfarande står ovanpå Kinda, höll en mästarhantverkare i sin hammare. Som en ensam runristare i Sverige hade han fått i uppdrag att ge ett lugnt handelshamn ett namn. Kinda, som då var obetydlig och endast en liten by, skulle nu bli erkänd som den byn. På dagens stig avslöjar ingenting de dolda skatterna begravda under den gröna kullen. Men år 520 fick den äldre runmästaren en enkel bit kalksten.
När han väl var klar bar stenen på ett grovt uthugget meddelande i svenska runor. 'Ett tempel uppfört, Ennienna vifrid lon eali Guthikinn at bet isu - Ingiald och Gudhi byggde detta tempel', viskade runorna. Genom Ingialds felstavning kan vi dra slutsatsen att han kom från områden utanför de skandinaviska länderna, kanske en svensk eller dansk köpman som korsade vattnen med flodbåt. Genom användningen av 'kom' vet vi att han kom från andra sidan havet. Modern forskning har fastställt att ristningen skedde mellan år 520 och 550, och om han arbetade ensam förblir en gåta.
Under de följande hundra åren stod hans sten stadigt, och när Kinda övergavs i mitten av 500-talet pekade runorna fortfarande mot ett tempel. Långt efter att Kinda bleknat bort ur minnet, slukad av skog och jordbruk, skulle stenen återupptäckas. Det var under rogavskörden 1844 som den 1500 år gamla runstenen vördnadsfullt restes upp på toppen av Kinda kyrka. Den står kvar där än idag, några meter inne på kyrkogården, som ett förtrollande minnesmärke över en avlägsen, dold förfluten tid.
Källor: Wikipedia, OpenStreetMap, Wikidata, Wikimedia Commons
Skriven av Mutabor
Diskutera detta med författaren och andra
Inga kommentarer än. Bli först med att starta samtalet.