Det vackra soliga Andalusien i södra Spanien är välkänt som en semesterdestination tack vare sin natur, sina stränder, tapas och vin. Det är mycket mindre känt som platsen för en av 1900-talets största kärnkraftsolyckor. Svårt att tro, men här är vad som hände.
Det var under kalla krigets tid. Himlen över Andalusien patrullerades dagligen av världens mest moderna krigsmaskiner. Som en del av den amerikanska operationen "Chrome Dome" för att förhindra att sovjeterna skulle anfalla först, hölls mellan 12 och 24 kärnvapenförsedda B-52-bombplan i luften dygnet runt. Man vill inte tänka på det, men ibland går kärnvapen vilse. Inom det militära kallas de för "Broken Arrows". Den 17 januari 1966 drabbades den lilla fiskebyn Palomares av fyra av dem.
Under denna kalla vintermorgon kolliderade ett amerikanskt B-52G-bombplan med ett KC-135-tankflygplan under lufttankning över Medelhavet. Båda planen gick under. B-52G bar på fyra termonukleära (vätebomber) på 1,5 megaton, alla av vilka föll från planet. Ingen på marken skadades. De amerikanska flygmännen hade mindre tur - alla fyra männen på tankflygplanet dog och tre av sju män på B-52G omkom.
Omedelbart efter incidenten blev Palomares och dess omgivningar en bas för en storskalig militär operation som involverade 700 amerikanska luftskyttar och forskare som sökte efter bomberna. Inom 24 timmar hittades tre av de fyra bomberna på land. De icke-nukleära sprängämnena i två av vapnen detonerade vid kontakt med marken, och som ett resultat förorenades totalt 2,6 kvadratkilometer med radioaktivt plutonium. Detta inkluderade bostadsområden, tomatodlingar och skogar. Omedelbar sanering krävdes. Under de följande dagarna avförde amerikanska luftskyttar toppjorden från de mest förorenade områdena, förslutte den i tunnor och fraktade den till en lageranläggning i USA. Trots kostnaden och antalet personer som deltog i saneringsarbetet återstod spår av föroreningar ända upp till fyrtio år senare.
Foto: tunnor med förorenad jord samlad i Palomares för bortforsling till USA, från Wikimedia Commons
Den fjärde bomben - som blev känd som den "förlorade H-bomben" - föll i Medelhavet. Den väckte stor oro, och inte bara ur föroreningsaspekten. Designen på dessa bomber var topphemlig. Den amerikanska flottan satte in mer än 20 fartyg, inklusive minröjare och ubåtar, i ett försök att hitta den. Medan de letade cirklade sovjetiska spionfartyg runt. Situationen var spänd. Slutligen, efter flera månaders intensiv sökning, återfanns den "förlorade H-bomben" oskadd.
Foto: återfunna "förlorade H-bomben", från Wikimedia Commons
Palomares-incidenten och en annan B-52-olycka som involverade kärnvapen två år senare i Grönland gjorde operationen ”Chrome Dome” politiskt ohållbar, vilket ledde till att det amerikanska försvarsdepartementet meddelade att de skulle "återanalysera det militära behovet" av att fortsätta programmet.
Det finns inget museum eller monument dedikerat till olyckan i staden Palomares, men det finns en gata som heter "17 January 1966”.
Självfallet inspirerade incidenten filmskapare. I slutet av 1966 ägnades ett avsnitt av den amerikanska tv-serien om spionage, I Spy, med titeln "One of Our Bombs is Missing" till sökandet efter ett amerikanskt flygvaplan som bar kärnvapen och som kraschade över en avlägsen italiensk by. En annan film kom ut ett år senare, ”The Day the Fish Came Out”, som berättar historien om en flygkrasch vid en grekisk ö och de amerikanska flottans försök att hitta de försvunna bomberna. I avsnitt 12 av säsong fyra av Archer kämpar huvudpersonerna mot klockan för att återhämta en förlorad vätebomb nära Bermuda-triangeln, med referenser till hur det amerikanska flygvapanet förlorade en tidigare vätebomb i slutet av 1960-talet.
Andra källor: https://www.bbc.com/news/magazine-18689132, https://www.theolivepress.es/spain-news/2020/09/13/remembering-the-palomares-hydrogen-bomb-accident-of-1966/
Omslagsbild: https://www.ecologistasenaccion.org/
Skriven av Holly Golightly
Diskutera detta med författaren och andra
Inga kommentarer än. Bli först med att starta samtalet.