Waterford var ett hav av grönt, men under 1800-talet fann staden en grym rytm med granit. New Yorks fasader och DC:s trottoarer njöt av stenen, men gruvarbetarna svettades - arbetsvillkoren var hårda och ersättningen låg lågt. Rytmen förde med sig olyckor, helveteska förhållanden, sjukdomar och silikos - en mardrökslik tango. Vid sin storhetstid hade Graniteville en skola, ett hotell och många hem. Men grävandet tycktes dansa ut gruvarbetarna ur staden. Vid 1900-talet var gruvorna tysta, arbetarna försvann och Graniteville haltpade fram medan den desperat klamrade sig fast vid existensen. Idag ekar endast skolan, medan resten är en öppen stenbrott - en spöklik scen för vilda ogräs och träd. Ett tungt kapitel för Graniteville, sannerligen.
Källor: Wikipedia, OpenStreetMap, Wikidata, Wikimedia Commons
Skriven av Leroy
Diskutera detta med författaren och andra
Inga kommentarer än. Bli först med att starta samtalet.