Slaget vid Barrosa, även känt som slaget vid Chiclana eller slaget vid Cerro del Puerco, ägde rum den 5 mars 1811. Det var en del av en misslyckad manöver av en anglo-iberisk styrka för att bryta den franska belägringen av Cádiz under det spanska självständighetskriget. Det övergripande befälet över de anglo-spanska styrkorna överlämnades till general Manuel la Peña, medan den anglo-portugisiska kontingenten leddes av undergeneral Sir Thomas Graham. Den anglo-portugisiska styrkan bestod av omkring 4 000 brittiska soldater.
De allierade styrkorna hade omkring 8 000 spanska soldater. General José Pascual de Zayas y Chacón ledde en styrka med 4 000 spanska soldater i ett utfall från Cádiz. En styrka av spanska irreguljära soldater under general Antonio Begines de los Ríos fick order om att ansluta till den huvudsakliga allierade styrkan. De franska trupperna, under befäl av marskalk Victor, var dock medvetna om det framväxande hotet och förstärkte sina styrkor med sex kompagnier voltigeurs för att storma befästningarna vid brohuvudet.
Trots detta lyckades de allierade styrkorna slå tillbaka det franska anfallet, vilket resulterade i att en regementsörn tillfångatogs. Slaget vid Barrosa var en taktisk seger för britterna, men fransmännen kunde omgruppera och återta sina belägringslinjer, och belägringen kvarstod tills den slutligen hävdes den 24 augusti 1812.
Källor: Wikipedia, OpenStreetMap, Wikidata, Wikimedia Commons
Skriven av Nik Frost
Diskutera detta med författaren och andra
Inga kommentarer än. Bli först med att starta samtalet.