“Solen låg vit som krita på Strandvägens fasader. Balkongernas cementgolv och bukiga smidesräcken kastade en sista krympande fläck av sned skugga på putsytorna. Där de var i ockra eller kräm blev fläcken blåare, men hade balken spädaste hallonblandning i färgen var skuggbården kyligt svart. Det var en smältande varm förmiddag i slutet av maj. I hörnhuset nummer 12 - till namnet direktör Bendels egendom - stod den halta portvaktsfrun på portalens översta trappsteg och stirrade mot droskstationen vid Grevbosluparnas kiosk.”
(Fata Morgana. En Stockholmsnovell, Henning Berger, 1911)